Dags att vara stolt igen

I nästa vecka är det dags för Stockholm Pride igen - denna gång i internationell tappning: EuroPride. Arrangemanget beskrivs ibland som en festival för homo-, bi och transpersoner men är lika mycket en stark manifestation för alla människors lika värde och rätt att få uttrycka sin kärlek. Själv har jag gått med i den så kallade prideparaden flera gånger, bland annat för att stötta mina vänner i HBT-sossarna. I år gör dessutom socialdemokraterna en stor satsning på deltagande i aktiviteterna under EuroPride i en kampanj kallad We are family. Jag ser fram emot att se Stockholm glatt och regnbågsfärgat under några dagar. Tills dess, här är årets officiella pridelåt "Bells of Freedom" framförd av BWO: Andra skriver intressant om Stockholm Pride, HBT, EuroPride.

Liberala hjältar

I går skrev jag om att FRA-lagen splittrar liberalerna. I dag framstår denna splittring som i det närmaste total. För bara några dagar sedan krävde de tre tidigare partiledarna för folkpartiet Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner tillsammans med de fyra folkpartistiska riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster, på DN debatt att regeringen borde lyssna på folkets kritik, ta ett steg tillbaka och öppna för en förutsättningslös diskussion om FRA. Enligt SVT ansluter sig nu även partikamraterna Agneta Berlinder och Solveig Hellquist till motståndsrörelsen. Om inte regeringen självmant ändrar sig planerar ledamöterna att skriva en motion som stoppar lagen. Sex folkpartister är fler än fyra elefanter och räcker för att bilda majoritet tillsammans med oppositionen. Detta är förstås mycket glädjande. Självklart kan man undra exakt vad som förändrats sedan riksdagsomröstningen för c:a tre veckor sedan som fått de liberala ledamöterna (med undantag för Camilla Lindberg, som faktiskt röstade nej) att nu ångra sitt beslut. Men chansen att lagen rivs upp tack vare att några folkvalda faktiskt vågar stå upp för integriteten – sin egen och andras – överskuggar för mig eventuella misstankar om kappvänderi. Och trots allt: politiker som vågar stå för att de ändrar sig är värda beröm. Samtidigt varnar nu författaren, debattören och ”integritetsombudsmannen” Per Ström för att FRA bara är en del i den långsiktiga marschen in i övervakningssamhället. Sveriges medborgare kan vänta sig långtgående ingrepp i den personliga integriteten, menar Ström, som i SvD listar sju teknikområden som ger Storebror ännu större kontrollmöjligheter över enskildas liv. Andra skriver intressant om politik, integritet, FRA.

Skänk en slant till grävande journalistik

Nu uppmärksammar även Resumé att Föreningen Grävande Journalister (FGJ) har allvarliga ekonomiska problem. Föreningens ordförande Åsa Nicander har skickat ut ett brev till medlemmarna där hon förklarar situationen och att FGJ nu inlett ett åtgärdsprogram. Bland annat tittar man på möjligheter att öka intäkterna med nya mer attraktiva kurser, att höja sponsoravgiften och på besparingsåtgärder på kansliet. Redan i fredags förra veckan så beslöt Almedalsbloggen att donera 5 000 kronor till FGJ. Detta gjordes mot bakgrund av att gått bra för Almedalsbloggen i år. Vi vill gärna dela med oss av den lilla vinst vi gjort för att stärka den grävande journalistiken och samhällsbevakningen i Sverige. Vi har också sett hur FGJ visat intresse för den framväxande nät- och medborgarjournalistiken och vill gärna uppmuntra en fortsatt sådan utveckling. Sedan är det förstås så som Magnus Ljungkvist, ansvarig utgivare för Almedalsbloggen, sa i en kommentar till redaktionens beslut, att femtusen kronor inte förändrar världen. Men vi hoppas att andra medieföretag med betydligt större muskler också följer efter. Andra skriver intressant om media, grävande journalister, Almedalsbloggen.

Positivt och negativt om hiv och aids

I Thailand tycks spridningen av aids vara på nedåtgående bland dem som arbetar i sexindustrin och bland drogmissbrukare. Däremot har spridningsmönstren förändrats och nu ökar smittan i nya samhällsgrupper där den tidigare knappt förekommit. Det rapporterade Ekot häromdagen. Samtidigt satsar USA 48 miljarder dollar, motsvarande 285 miljarder kronor, på aidsbekämpning under de närmaste fem åren. Det beslutade senaten i går. Satsningar görs bland annat på aidssjuka i tolv afrikanska länder samt aids-, malaria- och tuberkulosbekämpning i Vietnam, Haiti och Guyana. Hemma i Sverige börjar förra årets rekordstora hiv-spridning stanna av. Det visar nya siffror från Smittskyddsinstitutet. Men fortfarande förefaller mörkertalet vara stort; 1 000 personer tros bära viruset utan att veta om det. I dag finns det, vad man vet, 4 500 personer i landet som har hiv. Använd kondom! Andra skriver intressant om samhälle, hiv, aids.

FRA splittrar liberalerna

[UPPDATERAD] En rundringning till folkpartiets länsförbund som SvD har gjort visar att inte ens vart fjärde förbund stöder FRA-lagen. Nio av de totalt 25 förbundens ordförande anser rent av att regeringen behöver riva upp sitt beslut. Och samtidigt ser jag att den debattartikel av Johan Norberg som jag skrev om i går har väckt en hel del reaktioner. Ola Nordebo, politisk chefredaktör för Västerbottens-Kuriren (liberal), skriver på sin blogg att Norbergs resonemang ”börjar i FRA-frågan, men landar underförstått i en utskåpning av grunderna för – inte bara enskilda fenomen i – den socialliberala välfärdsstaten”. Nordebo fortsätter med slå fast att Johan Norberg ”blandar ihop FRA-frågan med den nyliberala kritiken av alliansen på ett orimligt sätt”. Alex Voronov på likaledes liberala Eskilstuna-Kuriren är i en ledare i dag inne på samma linje. ”Nyliberalerna arbetar nämligen med ett snävt, teoretiskt frihetsbegrepp, mer lämpat för att hantera 1800-talets konflikter än dem som har identifierats i det moderna samhället”, skriver Voronov bland annat, och konstaterar att ”Nyliberalerna gör därmed ingen principiell åtskillnad mellan de fri- och rättigheter som utgör grunden i en demokrati och de statliga åtaganden som följer av det som kallas välfärdsstat”. Därmed, menar Nordebo och Voronov, gör den nyliberala kritiken motståndet mot FRA-lagen en otjänst. Detta motstånd skulle nämligen kunna samla ”liberaler av alla schatteringar, anarkister, frihetliga socialister långt ut på vänsterkanten såväl som alla de människor vars känsla helt enkelt säger: nej, staten ska hålla sig borta från detta”. Men det är inte bara bland liberalerna som missnöjet med FRA-beslutet bubblar. Också inom moderaterna uppges kritiken vara stark. Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman säger till SvD att ”Regeringen har som strategi att driva igenom lagen utan offentlig debatt” – en strategi som har fullständigt misslyckats, ”och priset kan bli att vi förlorar nästa val”. Fredrik Reinfeldt borde lyssna på de unga. Via TV4Nyheterna ser jag att en undersökning gjord av Wyatt Media Group på ungdomssajten Lunarstorm visar att 73 procent av de unga tillfrågade uppger att FRA-lagen kommer att påverka hur de röstar i valet 2010. Och det finns ett mycket starkt motstånd bland ungdomarna till att regering och myndigheter ska kunna avlyssna privat kommunikation; över 90 procent tycker inte att det är OK. * * * Björn Elmbrant på Dagens Arena kallar FRA-frågan för "den digitala generationens almstrid" och skriver att det inte kan uteslutas att "de borgerliga förlorar tillräckligt många röster till Piratpartiet och till soffan för att det ska uppstå problem för Reinfeldts gäng i valet 2010". Andra skriver intressant om politik, FRA, liberaler.

De borgerliga diskuterar FRA

Inte bara i ungdomsförbunden och diverse motståndsfickor av de borgerliga partierna diskuteras FRA-frågan. Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson kommenterar de sviktande opinionssiffrorna med att "Under perioden som har undersökts är det många stora, svåra frågor som har diskuterats". Förhoppningsvis menar han också internt i moderaterna. Henriksson har ju tidigare uppmanat tjänstemän i moderaterna att "inte delta i upprop, signa upp på Facebook-grupper eller på andra sätt aktivit opinionsbilda i en fråga där det finns ett tydligt beslut i riksdagsgruppen om en enhetlig partilinje", vilket först avslöjades på bloggen Fytne.nu och som sedan kommenterades av Henriksson själv. Bloggen Fytne (som för övrigt drivs av Fredrik Y Törn) påpekade då att den moderata partiledningen inte getts något mandat att agera som den gjort i FRA-frågan. I folkpartiet verkar det nu öppnas för en intern debatt. Åtminstone har man beslutat att tillsätta en referensgrupp för att arbeta vidare med hur partiet har hanterat FRA-frågan. Gruppen på sju personer (inklusive Camilla Lindberg - som röstade nej till lagen, Ullenhag själv, Birgitta Ohlsson, Olle Schmidt, Maria Wallhager, Cecilia Wigström och Allan Widman, riksdagsledamot) ska ge förslag på hur skyddet av den personliga integriteten kan stärkas vid signalspaning, och hur kontrollen av FRA:s verksamhet ska organiseras. Erik Ullenhag medger att FRA-frågan har skapat oro i partiet, men hoppas att referensgruppen med både ja- och nejsägare ska hitta en lösning. Jag har annars en lösning som jag inte ens tar konsultarvode för: erkänn att ni gjort ett misstag och riv upp lagen! Andra skriver intressant om politik, Alliansen, FRA.

Värre än fantomsmärtor

I en väldigt välskriven debattartikel på Expressens kultursidor lyckas Johan Noberg med konststycket att i samma text jämföra alliansregeringens agerande i FRA-frågan med George Lucas Star Warskalkon The Phantom Menace, och - med en konsekvent liberal argumentation - fullständigt förinta samma regerings argumentation för "en historisk expansion av den statliga övervakningsmakten". Obligatorisk läsning! Andra skriver intressant om politik, FRA, Johan Norberg.

Lobbyister är vi allihopa

Jag ser att Peter Hultqvist på sin blogg kommenterat/svarat på den debattartikel som jag och Magnus Ljungkvist skrev i Expressen nyligen. Det är inte mer än rätt; han citerades ju i artikeln. Vi lär nog aldrig bli överens, Hultqvist och jag. Men han gör det lite väl lätt för sig när han skriver att "Det är inte idealism och en helhetssyn på samhället som driver fram viljan att satsa stora pengar på brochyrer, cd-skivor, seminarier, resor, studiebesök, middagar och gud vet vad". Det är lika enfaldigt som som när Göran Persson påstod att "Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla. Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har lobbyisterna. Framtidens lösningar - de bärs av övertygade människor som har ideal och värderingar." Och sedan började som bekant Persson jobba för JKL, men det är en annan historia. Missen både Hultqvist och Persson gör är att blunda för att de ideella krafter de ömmar för visst lobbar. Almedalsveckan var fylld av miljöorganisationer, fackförbund, kristna och muslimska samfund, människorättsivrare och många andra. Det de gör är att försöka påverka samhällsdebatten och samhället i stort. Och de gör det inte sällan med hjälp av brochyrer, cd-skivor, seminarier, resor, studiebesök, middagar och gud vet vad. Sedan kan man förstås tycka att detta är fel och att partierna borde ha ensamrätt på opinionsbildningen. Men då pratar vi inte längre om demokrati utan om något helt annat. Andra skriver intressant om politik, opinionsbildning, demokrati.

Alliansen utan stöd

[UPPDATERAD] Under Almedalsveckan gjorde de borgerliga partiledarna sitt bästa för att visa upp en enad fasad och idéer för framtiden. I praktiken framstod de snarare att vara under hård press, inte minst av FRA-frågan. Och det gemensamma utspel man presenterade imponerade vare sig på politiska analytiker eller de egna väljarna på plats i Visby. Regeringspartierna ligger långt efter oppositionen i opinionsmätningarna. Under sitt Almedalstal försökte Fredrik Reinfeldt byta fokus genom påpeka att opinionssiffrorna inte var det enda som sjunker: "Statsskulden sjunker, skattetrycket sjunker, de offentliga utgifterna sjunker, ohälsotalen sjunker, antalet som lever i utanförskap sjunker", menade Reinfeldt. Ändå framhåller SKOP:s analytiker Birgitta Hultåker att ”Det är mer borgerlig svaghet än oppositionens styrka” som återspeglas den senaste i väljarbarometern. Hon exemplifierar med FRA-frågan och turerna kring riksdagens omröstningar, vilket har minskat tilltron till de etablerade partierna. Och det är främst moderaterna som tappar i opinionen. I förra veckan tog Reinfeldt och allianssyskonen sina partisekreterare till hjälp för att kommunicera delar i sin gemensamma valstrategi för år 2010. "Genom att i högre grad agera gemensamt" samt genom att fördjupa och utveckla samarbetet ska alliansartierna visa väljarna att de är det regeringsalternativ "som allra tydligast lämnar svar på deras frågor". Samtidigt presenterade tidningen Fokus och opinionsundersökningsföretaget Synovate siffror som visade att endast 35 procent av väljarna sätter epitet "regeringsduglighet" på moderaterna. Ännu färre anser att partiet har ”en politik som fungerar i verkligheten” och bara 27 procent av de svarande anser att moderaterna ”vet hur man sköter Sverige”. Regeringsskicklighet är samtidigt ett av socialdemokraternas starkaste kort. Enligt Fokus och Synovates undersökning handlar tre av de sex mest utmärkande egenskaperna för Mona Sahlins parti om just detta: ”vet hur man sköter Sverige”, ”har en politik som fungerar i verkligheten”, ”regeringsduglighet”. Det är en lång uppförsbacke Reinfeldt och de andra har framför sig. Andra skriver intressant om politik, valet 2010, Fredrik Reinfeldt.

Vad var det nu han hette?

På en pressträff inför sitt Almedalstal så refererade Maud Olofsson till Barack Obamas motståndare i den amerikanska presidentvalrörelsen som Macahan. Men inte bara Olofsson har svårt att få till John McCains namn rätt. Så här stavar exemplelvis DN: Andra skriver intressant om John McCain, humor.

De små stegen mot Storebror ser dig-samhället

I bland annat Ekot i går fick folkpartisekreteraren Erik Ullenhag försöka förklara att en debattartikel skriven av tre tidigare fp-ledare och fyra aktiva riksdagsledamöter inte alls var representativ för partilinjen i FRA-frågan. "Vi behöver signalspaning för att skydda Sverige mot yttre hot", var Ullenhags besked. Så har det dock inte alltid låtit. Hanne Kjöller har dammat av Myten om det liberala Sverige, en bok som Erik Ullenhag skrev för tio år sedan tillsammans med Andreas Bergh. Så här resonerade Ullenhag då: "På Kuba läser säkerhetstjänsten alla e-postmeddelanden som kommer in eller går ut ur landet. Det låter absurt att det är praktiskt genomförbart, men det beror på att det bara finns en server i landet och på att mängden e-post som sänds från Kuba är tämligen liten. Nu är Kuba som bekant en kommunistdiktatur och Kubas skäl för att läsa folks privata e-postkorrespondens är knappast gångbara i en demokrati som Sverige." Men det gäller att vara på sin vakt, menar Ullenhag vidare, eftersom det nästan alltid går "att hitta goda och behjärtansvärda skäl för att staten ska kunna göra intrång i den personliga sfären"..."De små stegen mot Storebror ser dig-samhället leder faktiskt inte till något trevligt samhälle. Vi måste hela tiden vara vaksamma mot ytterligare steg och det är redan hög tid att ta ett antal steg tillbaka." Precis så. Mot den bakgrunden är det ytterst välkommet att det finns liberaler även i folkpartiet som är beredda att stå upp tillsammans med oss andra som vill hindra Sverige att ta ytterligare steg mot Storebror ser dig-samhället. Vi är nog många som gärna hade haft Erik Ullenhag som sällskap. Andra skriver intressant om politik, folkpartiet, FRA.

Svårt att säga nej

Rubriken är hämtad från en duett mellan Bo Kaspers Orkester och Lisa Ekdahl (se nedan). Men temat är allvarligare. Det är nämligen inte okej att som partiledare gå ut med ett budskap när ens lokala företrädare gör tvärtemot. Det sänker trovärdigheten för alla inblandade. Ekot påminner i dag om att under Almedalsveckan så gick socialdemokraterna och miljöpartiet till gemensamt angrepp mot Sverigedemokraterna. Partierna enades om att inte samarbeta eller göra sig beroende av Sverigedemokraterna om partiet kommer in i riksdagen. Men nu visar det sig att det på det lokala planet kan se annorlunda ut. Så sent som i början av juni var det med just Sverigedemokraternas hjälp som socialdemokraterna i skånska Kävlinge trumfade igenom ett dussintal tilläggsyrkanden i kommunens budget. Uppenbarligen är det, som det sägs i sången, svårt att säga nej. Andra skriver intressant om politik, socialdemokraterna, Sverigedemokraterna.

Broilers, pr och politikens professionalisering

[UPPDATERAD] I det senaste numret av SSU:s utmärkta debattskrift Tvärdrag är temat så kallade broilers. Udden är framförallt riktad mot den ökade professionalisering av politiken som skett, men även politiker som lämnar sina förtroendeuppdrag för välavlönade jobb inom pr-branschen får sina slängar av sleven. I en längre artikel av sociologen och tidigare SSU:aren Klas Gustavsson (ej på nätet) analyseras ”vad som händer när rörelsens tjänstemän cashar in sitt sociala kapital i ett ekonomiskt”. Han driver tesen att politiken har blivit ”en vara som ska säljas genom en noga planerad marknadsföringsplan, och i stället för sina medlemmar blir [partierna] beroende av professionella specialister”, samt att ”den nya situation där politiken och PR-branschen blir en gemensam arbetsmarknad kan komma att få rätt obehagliga konsekvenser”. Klas Gustavsson drar även in mig i sitt resonemang, men inte utifrån att jag skulle vara en broiler – vilket hade känts besynnerligt då jag inte arbetat politiskt på ganska länge – utan i egenskap av att vara ”En av de få som inom socialdemokraterna diskuterat de här frågorna”. Diskussionen han refererar till är ett brev jag skrev för några år sedan till tidskriften Arena som kommentar till en artikel av Gustavsson om just politikens professionalisering och det växande antalet politiska tjänstemän. Jag påpekade att trycket på politiken är betydligt större i dag än för bara 10 år sedan, och påminde om Ingvar Carlssons ord om att gårdagens politiker hade en ATP-fråga att hantera vart tionde år medan hans egen regering hade motsvarande tio ATP-frågor på bordet varje år. Gustavsson ifrågasätter dock sanningshalten i Carlssons beskrivning av det ökade trycket på politiken. Han framhåller att ATP-frågan var en enormt stor reform som föregicks av en folkomröstning och röstades igenom i riksdagen endast genom att en fp-ledamot röstade emot sin egen partigrupp. Och visst, Ingvar Carlsson överdrev – men hans poäng var inte desto mindre sann. Trycket på politiken har ökat lavinartat. Inte minst vad gäller fokuseringen på enskilda statsråd och andra politiker. Att det då krävs såväl akademiska meriter som en ordentlig politisk skolning inom t ex ett ungdomsförbund för de politiska tjänstemännen är i mina ögon fullt rimligt. Detta är en förklaring till varför antalet politiskt anställda i regeringskansliet ökade under Göran Perssons statsministerperiod, trots hans uttalade ambition om motsatsen. En annan förklaring är samarbetet med vänster- och miljöpartiet, som även de fick utse politiska tjänstemän i regeringskansliet under Persson. Också det jag skrivit om varför alltfler socialdemokrater sedan valet sökt sig till pr-byråer ifrågasätts. Min slutsats är att politiken och kommunikationsbranschen har mycket att lära av varandra, och det är sannolikt bra för närings- och det övriga samhällslivet att människor kan röra sig mellan dessa världar. Gustavsson menar istället att dessa ”redan har en alltför intim relation med varandra och att det finns faror med att människor rör sig alltför fritt mellan dessa sfärer”. Det tror definitivt inte jag. Självklart är det skillnad mellan att jobba i politiken och på en br-byrå, men likheterna finns där också – och faktum är att Gustavsson själv är inne på dem. Som folkvald politiker har man nämligen dubbla lojaliteter att förhålla sig till; dels gentemot sina väljare och dels gentemot sitt parti. Inte minst FRA-debatten har visat att många politiker som talat sig varma för integritet prioriterat den senare när saker ställts på sin spets. På samma sätt förväntas en pr-konsult vara lojal mot såväl sin kund som sin arbetsgivare. Även detta förhållande kan innebära konflikter. Klas Gustavsson konstaterar mest i förbigående att många socialdemokratiska tjänstemän som förlorade jobbet efter att regeringskansliet i och med valresultatet fick en ny ledning och det mandatbaserade partistödet minskade, sökte sig till pr-branschen eftersom de kvalifikationer dessa tjänstemän besatt var efterfrågade där. På samma sätt var det för många begåvade unga män och kvinnor i borgerligheten tidigare; i och med att socialdemokratin envisades med att vinna val så fanns det ont om jobb för dessa i sina respektive partier. Alltså sökte man sig till andra yrken där kunskaper om politik, kommunikation, nätverkande och beslutsprocesser efterfrågades – pr-branschen. Därför var denna bransch så dominerad av högerfolk under 1990- och början av 2000-talet. När vindarna vände och alliansen vann valet försvann många duktiga pr-människor med borgerlig bakgrund till sina partikanslier, riksdag och regering. Efter nästa val så kommer med största sannolikhet pr-branschen uppleva en ny tillströmning av borgare. Och detta tycker alltså jag bara är positivt. Politik bör inte vara en livstidssysselsättning. Erfarenheter från andra miljöer är utvecklande, inte bara för enskilda personer utan i förlängningen för demokratin. Mot slutet av sin artikel undrar Klas Gustavsson om inte arbete på pr-byrå kan ge människor tveksamma lojalitetsband till kollegor med annan politisk hemvisst. Han menar att det vore rimligt att kräva att socialdemokrater som arbetat inom pr vid ett återinträde i politiken ”offentligt måste redovisa vilka uppdragshavare man haft”. Detta motiverar han med att ”Politik handlar om förtroende”. Och det kan jag instämma i. Men om vi nu hyser förtroende för våra medlemmar som engagerar sig och vill göra en insats som politiker eller tjänstemän, så är knappast ett avkrävande av en offentlig lojalitetsförsäkring den rätta vägen att gå. * * * PS: Vad gäller min syn på pr och lobbying så har jag nog redogjort för den tämligen tydligt, inte minst här på bloggen. I förra veckan fick jag även tillfälle att tillsammans med Magnus Ljungkvist utveckla dessa argument i Expressen. Andra skriver intressant om politik, pr, Tvärdrag.

Alliansen utan vänner

Tillbaks i stan efter en intensiv Almedalsvecka där FRA-frågan präglat debatten, trots att endast en officiell programpunkt haft den som tema. Den enorma uppslutningen på detta seminarium ger en fingervisning om att FRA är en fråga som kommer att leva vidare även i höst - och troligen också längre fram i valrörelsen. I denna fråga har verkligen inte alliansen många vänner kvar. Tre tidigare partiledare för folkpartiet (Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner) skriver på DN debatt i dag tillsammans med fyra folkpartistiska riksdagsledamöter (Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster) att regeringen borde lyssna på folkets kritik, ta ett steg tillbaka och öppna för en förutsättningslös diskussion om FRA. Undertecknarna menar att "Det är ett allvarligt misstag att utpeka motståndet som uttryck för okunnighet och missuppfattningar", och att tro att motståndet "företräds av isolerade grupper". I stället framhåller de att den upprörda debatten ytterst handlar om "relationen mellan staten och medborgarna, något som ansvarskännande politiker måste ta på största allvar". Jag kan bara instämma. Och uppenbarligen håller motståndet mot FRA-lagen på att formera sig även i andra borgerliga partier. Kritikerna inom centerpartiet har beslutat sig för att anordna en konferens om integritetsfrågor och säkerhetspolitik till hösten. Bakom konferensen står bland annat CUF och det så kallade Centeruppropet, som startats av ett antal centerpartister som är kritiska till lagen. Till och med den sedan valet så regeringslojala tidskriften Neos chefredaktör Sofia Nerbrand skriver i en kolumn i Svenska Dagbladet om "den totala arrogans som Alliansens partiledningar har uppvisat", vilket bland annat tagit sig uttryck i att "Medborgarna har behandlats som barnrumpor". "Det är därför följdriktigt att många vänner till Alliansen nu desillusionerat ger upp sitt politiska engagemang", skriver Nerbrand. Vad allt det här kokar ned till är förstås inget mindre än en massiv förtroendekris för alliansregeringen - och det från människor som rimligen borde vara deras bästa vänner. Partistrategerna borde verkligen ställa sig frågan om FRA-lagen är värd detta. Andra skriver intressant om politik, FRA, förtroende.

Veckan i VK - Almedalsspecial

Än en gång får jag kommentera aktuella händelser i intervjuform på tidningen VK:s ledarsida. Denna gång handlar det helt och hållet om Almedalsveckan. I övrigt så lär det inte bli mycket bloggat just här nu i vecka. Följ mina och redaktionskollegornas förehavanden på Almedalsbloggen. Andra skriver intressant om politik, Almedalsveckan, Almedalsbloggen.

Vågar Charlie Weimers debattera?

Min tidigare bloggvikarie Fredrik Pettersson utmanar kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers på debatt om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Detta mot bakgrund av att Weimers, enligt Fredrik Pettersson, är den främsta företrädaren för det ungdomsförbund "vars moderparti nitiskt står i vägen för en könsneutral äktenskapslagstiftning och som konsekvent ser det som sin rätt och uppgift att värdera människors kärlek som mer eller mindre önskvärd". Hear! Hear! Det ska bli spännande att se om Weimers vågar nappa på utmaningen. Andra skriver intressant om politik, debatt, könsneutral äktenskapslagstiftning.

Mäktig minglare?

I dag skriver Aftonbladet att jag tillhör de unga politiker etc i "det röda laget" som är bland de bästa på att skaffa mig politiskt inflytande genom informella kontakter. Bakgrunden är en stor kartläggning som vi på Almedalsbloggen gjort tillsammans med tidningen Fokus och som presenteras i sin helhet nästa vecka. Jag tror mig kunna lova att det kommer att bli Almedalsveckans stora snackis... Andra skriver intressant om politik, makt, Almedalsbloggen, Fokus.

Ledarskribenters umgänge, del 2

I januari uppmärksammade jag en Facebook-grupp för ledarskribenter och konstaterade då att uppgifterna om vilka andra grupper på Facebook som deltagarna också var med i – så kallade "related groups" – bjöd på intressant konsumentupplysning. När jag nu ser att det finns en särskild grupp för dem som är eller varit ledarskribenter på Svenska Dagbladet så blir umgänget än mer bestickande: Eventuella slutsatser överlåter jag även denna gång åt andra att dra. Andra skriver intressant om media, ledarskribenter, Facebook, Svenska Dagbladet.

Schyffert och Sahlin

På Almedalsbloggen har det tidigare uppmärksammats att komikern Henrik Schyffert kommer att agera publikuppvärmare åt Mona Sahlin innan hennes tal under Almedalsveckan. Nu talar för första gången Schyffert själv ut om detta. Han gör det på en osannolik plats; Killinggängets egen bloggavdelning på humorsajten 1000apor.se. Där skriver Schyffert att "Det är rätt kul ändå att det blir ett sånt jävla liv när en komiker 'lierar' sig med politiken", och undrar vad problemet är. "Om jag kan bidra till att fler masar sig iväg till Gotland för att bilda sig en egen uppfattning så har jag fan gjort vad jag kan göra", skriver han. Avslutningen är klockren: "Sen en hemlis: Mona Sahlin är inte Djävulen - hon är en schysst brud med hjärtat på rätta stället". Det är bara att instämma. Hoppas att fler tar chansen att gå och lyssna till dem båda nästa vecka. Andra skriver intressant om Almedalsveckan, Mona Sahlin, Henrik Schyffert.

Hej FRA!

Man kan kampanja med humor också. Tidningen Resumé rapporterar att webbyrån Starring gör gemensam sak med Fria Tidningen. Målet är att FRA ska drunkna i känslig e-post som fastnar i deras filter. På en snabbproducerad kampanjsajt kan man klippa ut text, med innehåll (ord som ”al-Fatah”, ”brevbomber” och ”Hizbollah”) som FRA:s filter är tänkt att reagera på, och klistra in den i mejlsignaturen. Man kan slumpa fram en rad varianter för att filtret inte ska kunna anpassas alltför lätt. Läs mer här: Andra skriver intressant om humor, kampanj, FRA.